Jag tror att jag står inför någon form av ett vägskäl och jag är helt blokerad i mina tankar just nu.
Jag har sen en tid tillbaka levt öppet polly och inledde i vintras ett förhållande med den vackre, kreativa, mysiga, sociala, eskapism-experten och diffusa varg-pojken Marty som jag föll häl över huvud för och som gör mig varm i hela kroppen och som gör att jag känner mig trygg i hans närvaro. Känslorna och tankarna har stormat och har virrat sig trötta av alla stormar i mitt huvud. Jag tror att jag tillochmed skulle kunna säga att jag verkligen älskar denne lille varg-valp. Men som ni förmodligen förstår så är det massa problem. Han intresserar sig inte ett dugg för mitt liv och vägrar att dela med sig av sitt samtidigt som jag fått höra massa lögner som i sig varit ganska så vita, men eftersom jag har ett relativt talkativt förhållande också med hans pojkvän Tigern så har jag ett par gånger fått höra den "rätta" sanningen innan lögnen kommit och då känns även vita lögner väldigt nedslående. Att jag sen inte heller fått prata med honom eller träffa honom på flera veckor och att han inte besvarar mina sms gör det hela heller inte det mindre jobbigt. Och jag vet att han har det svårt just nu för att han känner att hela världen gått emot honom med död och elände, men det gör väl kärleken än mer värdefull då? Eller är det bara jag som resonerar så?
"ljuset blir större när natten tar form och värmen är värt mer i storm"
"Men mörkret faller bittert igen, och jag skrattar åt ljuset och jag gråter i tystnad igen åt alla häxor i huset"
Sen har vi Richard, gulliga Rille. Han är stabil och jordbunden svensonliknande och till synes ganska tråkig och heteronormativ person. Han är lugn, har stadigt jobb och fasta punkter i sitt liv. Han vet vem han är utan att behöva reflektera över det och charmig som få. Han verkade inta ha så många bottnar och verkade vara en jätteenkel person på alla plan vilket fick mig att bli förtjust småkär men aldrig förälskad. Men skenet bedrar och jag upptäcker fler och fler bottnar och skal hela tiden. Han är en sådan person som bara växer och växer i allas ögon inklusive mina! Helgen som var blev jag nog riktigt förälskad i honom. Det var inte för att han faktiskt ansträngde sig och tog med mig på en jätteromantisk och lyckad utflykt till en "privat" strand i närheten av Marstrand, vilket ioförsig var jättegulligt och helt perfekt, utan för att han faktiskt går att föra riktiga samtal med om värdsliga ting; om nutidsorientering, politiska ideer och skandaler och om känslor! Ett tag tänkte jag nog att "om Marty skulle säga att han vill leva mono med mig så dumpar jag alla andra och hoppar på tåget direkt" men nu vill jag verkligen inte någonstans ge upp Rille! Han har liksom blivit Min fasta punkt när allt annat rusat förbi mig. Han har blivit min lugna oas som jag flyr till när sandhavet stormar omkring mig i glaset.
Och jag vet att man inte ska lyssna till vad ens vänner tycker om ens pojkvänner men till viss mån gör jag det iallafall! Vänner som träffat Marty bara en gång säger nästan alla i kör att de blivit "förälskade" i honom från första stund. Han fångar liksom människor direkt och får alla att känna sig speciella i början.
Och vänner som träffat Rille ett par tre gånger säger att "han växer mer och mer och är ju riktigt social och förtjusande när man låter honom få mer än första intrycket" och det är precis så här jag också känner inför dem. Jag kommer inte välja mellan dem, men det är inte omöjligt att jag i framtiden slutar välja den ene eller båda eller att någon av dem väljer bort mig. Men varför gå händelserna i förväg?
Och utöver allt detta måste jag ju bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv. Jag kan inte fortsätta att parasitera på mina föräldrars knappa inkomster och mitt engagemang i RFSU gör att jag inte har ork eller tid att lägga på något som faktiskt skulle kunna leda mig frammåt. Jag måste nog ta och åka till Berlin och plugga tyska till hösten eller åtminstonne kolla up var jag kan plugga konservering någon stans... Ush, ångest!
Detta var ett ganska långt utlägg, men jag behövde skriva av mig.
No comments:
Post a Comment