Jahopp... Då är man 24 nu då. Hmmm... hur känns det? Jag vet inte om just EN dag har gjort så att mitt liv förändrades helt direkt... ...men om jag ska jämföra med förra året vi denna tiden(har alltid lite extra kontemplation på min födelsedag) så måste jag erkänna att jag äntligen känner mig vuxen. Eller är det äntligen?? Jag vet inte, men vuxen känner jag mig iallafall, och det gjorde jag inte förra året. Då ville jag aldrig bli vuxen. Men jag har märkt att har man folk som ser urr till en, så är det viktigt att man ser på sig själv som en vuxen och en förebild. Och det är ju det jag vill kunna vara. Just en förebild alltså. ...inte när det gäller allt förståss. Jag vill liksom inte att småttingarna ska se på mig som en cool rökare tillexempel. ..men som ideologist iallafall. Någon som vägrar stänga sitt sinne. Någon som aldrig hittar ett definitivt svar på något. Någon som vågar lyssna på andras åsikter och argument och ta till sig dessa utan att för den skull bli för mycket av en hoppertissa när det gäller åsikter och annat. Men ändå, tja ni förstår säkert inget av mitt svammel iallafall... Empati är det viktigaste vi människor har. Man måste inte ha sympati bara för att man har empati, men man måste ändå förstå människor! "agree to disagree"
jaja, idag kommer min mor och min pappa hit. Hoppas att de inte blir för påfrestande... ni vet ju hur föräldrar jag bli...
Pöss och Kräm!
Wednesday, May 16, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment