Monday, February 12, 2007

I'll survive!

Att veta att jag har människor jag faktiskt kan lita på när jag inte klarar av att stå på egna ben gör att jag får mer ork att fortsätta och kämpa!

Igår var min värld i kaos. Jag var bara sekunder från att få ett Grand Mal. Jag släppte genast allt jag hade för händerna och begav mig emot närmsta ställe för att få i mig näring och energi för att slippa. Men jag lyckades inte komma hela vägen fram utan blev tvingad att sätta mig ner på grund av mina kraftiga skakningar. Tillslut lyckades jag tråckla upp en hundralapp ur fickan och vända mig till närmsta människa och lägga mitt liv i hennes händer. Vad hade jag för val liksom? Och då kravlar sig mänskligheten fram ur människan som genast skyndade till min hjälp och jag kommer att vara henne evigt tacksam. Hon hjälpte mig sen hela vägen till Flemingsberg där en granne tog hand om mig resten av kvällen. Dagen efter, dvs idag, hängde efterdyningarna kvar i kroppen och jag träffade Anna.
Hon hjälpte mig med alla emotionella issues jag hade byggt upp tills dess. Jag fick även reda på att hon hade oroat sig över mig vilket stärker mig ännu mer och ger mig mer mental motivation att fortsätta.

Dessa tre underbara människor är mina hjältar! Få andra har brytt sig, men det gör inte så mycket längre. Jag vet iallafall att jag inte står helt ensam nu!

Kram och tack för allt!

No comments: